
Det absolut hetaste inom kulturmedia är att just nu sammanfatta de senaste tio åren, om det så handlar om musik, film, spel eller annan typ av underhållning. Jag har inlett väldigt många listor, slutfört desto färre. Det enda jag egentligen kommer publicera är en lista över de bästa låtarna från förra året, som också några av mina vänner får i ett paket på posten inom kort.
Men nu till saken. Tio år är en lång tid, 90-talet känns verkligen som igår när det i själva verket var ett bra tag sedan Oasis var världens bästa band och alla sprang omkring i FILA-tröjor. Så mycket har hänt, allt från glada minnen till världsliga katastrofer, men att sammanfatta ens en bråkdel av allt detta i ett blogginlägg går helt enkelt inte. Jag väljer istället att fokusera på den absolut mest framträdande händelsen under det gångna decenniet.
Internet.
Och ja, jag vet att Internet uppfanns redan på 1960-talet, och att det faktiskt nådde folkhemmen i mitten av 90-talet. För tio år sedan, när vi skulle träda in i 2000-talet, var det bland det mest fascinerande jag kände till, med modemuppringning till musiktjänsten Napster. Att det, tio år senare, skulle vara enklare att söka upp och spela en låt i Spotify än att dra fram en skiva ur skivstället kunde nog ingen förutspå.
Internet har inte bara blivit en angelägenhet under 2000-talet, det har spritt sig som en löpeld och finns idag på i princip alla tekniska format som finns. Jag förstår om vissa människor kan uppleva det som nästan påträngande, att alltid behöva vara uppkopplad och tillgänglig. I din tv, i din bil och i din köksmixer finns det elektroder som binder maskinen samman med miljontals andra maskiner och människor. Primärt för att göra det enkelt for oss konsumenter. Men lite också för att det är tufft för tekniknördar som undertecknad.
Frågan blir då onekligen hur långt denna spridning verkligen kan gå? Det faller sig givetvis naturligt att kräva att den nyinköpta mobiltelefonen kan komma åt Wikipedia vilken sekund som helst, men behöver verkligen din mikrovågsugn veta vilket väder det är ute? Det finns ju fortfarande fönster i den flesta hus och lägenheter, trots allt. I all lämplighet och smidighet finns också en absurdhet som inte verkar ha några som helst gränser.
Jag har svårt att hitta personer som är mer tacksamma för det världssträckta nätet som jag. Jag var en av de första som använde Napster i Sverige för tio år sedan, likaså fanns jag med i Spotify-betan när det endast fanns ett tusental låtar knutna till tjänsten. Jag slukar allt med hull och hår och eftersom allt går att tillgå via min datorskärm får jag mer än ofta ont i röven. Man kan kalla det för att leva i en bubbla, men i så fall är det en bubbla tillhörande ett betydligt större bubbelbad. Samtidigt är det skönt att koppla ned ibland. När jag och Emelie åker ut till sommarstugan, stänger av mobilen och myser med bara varandra som sällskap har jag svårt att försvara den totala uppkopplingen. Det gäller att, som i så många andra fall, hitta den där fina mellanvägen.
Det är säkerligen enkelt att kolla snett på oss, vi som fortfarande kallar oss ungdomar men som enligt våra födelsebevis faktiskt börjar närma oss 30-strecket. Vi som är storkonsumenter av tv, musik, film och spel har ju alla anledningar i världen att rådigga Internet. Vill jag se en trailer för en kommande biofilm, diskutera finanskrisen eller beställa en pizza så är det inte mer än några musklick bort. Min pappa är däremot ett lysande exempel på en person i den andra änden av måttstickan, då han vid upprepade tillfällen frånsagt sig ett intresse för ”det där förbannade Internet”. Men under de närmaste åren har han fått erkänna sig besegrad. Istället för de reklamindränkta sändningarna på TV4 kan han nu problemfritt se de travlopp han vill se, när han vill. ”- Mjo, det är ju rätt smidigt” blir hans svar.
Är det inte fantastiskt så säg?
Vi firar nyår idag. De första tio åren av det nya årtusendet är avklarat och vi ger oss i kast med tio nya. Som alltid är det en spännande känsla som kryper i kroppen. Jag tvivlar dock på att 2010-talet håller på någon vidare revolution – men jag hoppas att jag om tio år skriver en liknande text igen. Och jag hoppas också att Internet fortfarande är lika fantastiskt då.
Postat i Fokus